Ut ur kroppen upplevelser

Det blev konstigt igår, var så trött hela dagen trots att jag sovit 8 timmar. Låg och läste och gick planlöst omkring utan att orka göra något (här finns att göra) och somnade vid femtiden på eftermiddagen och sov till halvåtta på kvällen. En sån där konstig sömn som kan bli när man somnar på dagen eller i gryningen.

Jag tyckte jag var vaken och ville gå upp men kunde inte, kunde inte röra mej och det var något som hände bakom mej som jag måste hålla koll på men det gick inte. Gick inte att röra mej och så kom olika 'smådrömmar' och så var jag där igen och skulle röra mej men det gick inte. Lite panikkänslor. Så småningom lyckades jag väcka mej genom att dunka en knuten hand i pannan hårt flera gånger. Det tar timmar att vakna till ordentligt efter en sån sömn och jag mår alltid psykiskt dåligt efteråt.


Så vid halvett tiden inatt stod jag och gjorde färdigt ett jobb och diskade och röjde undan lite.Pigg och väldigt vaken.
Vid halvtre lyckades jag somna med hjälp av sömntabletter.

Jag har läst flera olika förklaringar till det där tillståndet av 'vaken sömn'. De kallas också 'lucid dreams'.
Det jag tror är att man är på väg att lämna kroppen och sticka iväg ut på äventyr.Vad det är som lämnar har jag svårt att sätta ord på. Det jag som finns kvar när jag är död? Det jag som är evigt och en del av det eviga levande livet, den universella enheten livet.
Ibland kan man höra ett högt dovt surrande eller ringande i det här tillståndet. 
När man lämnar kroppen så här utan att dö så sitter en 'silversträng' kvar, som en navelsträng, men när man lämnar den nuvarande kroppen för gott så brister silversträngen.

Nu kan jag inte komma ihåg att jag lämnat det här 'halvvakna förlamade' tillståndet och kommit ut mer än en gång.
Då var jag uppe och gick i lägenheten i Hässelby. Nästan allt var precis som vanligt men disken/tallrikarna i diskhon hade ett annat mönster, grönt istället för blått och ett annat mönster som sagt. Det där stod jag och tittade på och funderade över och jag tänkte : är jag ute ur kroppen nu? Eller är jag vaken? Så jag nöp mej hårt i armen och 'nypet' gick rakt igenom armen, det fanns ingen riktig arm där. Den såg alldeles riktig ut men hade ingen substans. Just då ringde väckarklockan och jag vaknade i sängen.

Vetenskapen har förstås en helt annan och trist förklaring men de kan ju aldrig erkänna att det finns saker de inte vet.
Jag VET att jag var ute ur kroppen.

Önskar att jag visste hur man går vidare och kommer iväg på riktigt. Jag längtar efter att flyga!

Ett annat sätt att lämna kroppen är vid en traumatisk händelse. Men det är helt annorlunda.
Man flyr från kroppen för att överleva en händelse som är så hemsk och smärtsam att man inte uthärdar den.
Minnet från händelsen blir inte som 'riktiga' minnen, det är som en film, en overklighetskänsla, man ser händelsen utifrån och efteråt tvivlar man på att det har hänt en själv. Dessutom känner man skuld över att ha lämnat kroppen (sej själv) i sticket.
Det 'jag' som lämnar kroppen har ingen medvetenhet utan är bara ett vittne utan känslor eller tankar. Som en film.
Därför är det oerhört svårt att bearbeta  och integrera sådana händelser.
Kroppen vet men 'jag' vet inte. Ett sätt att försvara sej mot något livshotande.
Jag tror och hoppas att människor som blir utsatta för svåra övergrepp och mördade kommer in i det här tillståndet och slipper vara vid fullt medvetande när det händer.