Det blir svårare och svårare att ta mig upp ur sängen på morgnarna. Jag orkar helt enkelt inte! Har ingen lust. Jag funderar först på om jag inte sovit tillräckligt? Det har jag. Är jag deprimerad? Nej. Borde jag gå upp? Nja, jag kan stanna i sängen hela dagen om jag vill. Får man det? Ja, det får man helt buddhistiskt.
Till slut tar jag mig upp i alla fall. Framåt ½12.

I går gick jag till garnaffären och frågade om jag fick lämna tillbaka garnet jag köpt till den rosa tröjan, färgen var liksom mörk och lite deprimerande. Deprimerande tror jag för att det inte blev som jag tänkt mig, en ljus sommartröja. Det blev inte snyggt. Jag hade hunnit ett par decimeter och gillade inte vad jag såg.  Hon var så snäll och tog tillbaka det jag inte använt och så köpte jag ljust ljust rosa alpacka/silke garn, lyxigt! Rev upp det jag stickat med det andra garnet och började om med det nya. Det här blir bra.

'Hem till gården' är riktigt spännande just nu. Det är min favoritstund på dagen. Brunch,  TVsåpa och stickning. Kan det bli mer pensionärsaktigt skönt en gråmulen dag?

När jag var ut till kycklingarna så satt tuppa-pojken kvar uppe på pinnen. Vet inte om han trivdes och gått ner och sen upp igen eller om han missade när de andra gick ner och sen inte kom ihåg hur man gör? Eller så är han som jag och hade ingen lust helt enkelt.

Tror jag ska pumpa upp såpa i flaskor idag och göra lite nytta, bokföringen t.ex. Men sen vore det bra att få lite bröd bakat och en plåt kärleksmums kanske? Och knäckebrödet är också slut.

Till middag blir det lammstek. Tyvärr har jag glömt att köpa grädde och rödvin till sås, hmm, kanske bättre att vänta med steken och handla imorgon och göra gräddsås. Är systemet öppet på lördagar numera? Jag är faktiskt så okunnig :-O

Vad gör man när man vaknar klockan 4 och inte kan somna om? Till att börja med klär jag på mig och tänder i kaminen eftersom det bara är 16 grader varmt inne. Skönt att sova i men inte om man ska vara vaken.
Obehagliga tankar far runt i huvudet och det känns i magen. Jag måste ta itu med en sak som jag gruvat mig för länge.
Jag måste 'göra slut' med en vän. Vi har känt varann några år och har en hel del gemensamt och jag tycker faktiskt genuint om hen. Men.
Hens drivkraft är negativitet och vrede. Ofta en rent aggressiv negativitet och jag dras in i det. Dras ner av det. Reagerar, kanske håller med och blir någon jag inte vill vara. Om det bara vore någon gång ibland, men det är alltid samma sak, alltid börjar vreden glöda och allt ska dras upp och få en omgång igen.
Jodå, jag försöker lätta upp, avleda, prata om något annat, jag har påpekat det och försöker bryta. Det fungerar en kort stund och jag blir ibland beskylld för att vara ansträngt positiv och lojal.
Jag vill inte mer. Men det är ett svårt beslut.
 Har försökt att inte höra av mig. Inte svara på sms eller telefonsamtal. Fungerar inte.
Nu har jag föreslagit att vi ska träffas för att säga det rent ut. Men att säga en sån sak i en offentlig lokal... hen kommer att bli ledsen, kanske arg. Jag är ingen diplomat precis. Det känns inte rätt att göra så.
Den fega utvägen är att skriva ett brev.
Jag är så rädd för konflikter och det här kan bli riktigt obehagligt.
Fy vad livet är jobbigt ibland.

Jag tar gärna emot råd om hur jag ska handskas med den här situationen på ett så bra sätt som möjligt!