Chinateatern i Berzelii park i Stockholm. Klockan är ½10 på morgonen.
En av de ljuvliga första sommardagarna i år. Parken är full av människor i mogen ålder som väntar i det längsta med att gå in. Ingen under 40 vad jag kan se. Många har en eller flera malas (ett tibetanskt radband med 108 kulor) om halsen eller handleden. Naturligtvis har jag det också :-)
Väl inne på teatern så ser jag askar med näsdukar utplacerade utmed stolsraderna.
Då börjar jag gråta. Igen. Vad som helst triggar det. Dag och natt. Det är därför jag är här.
Sorgen över den förlorade dottern. Hur kan jag hantera den, hur ska jag klara av vreden, sorgen , bitterheten. Jag måste hitta ett sätt att bearbeta det och leva med det. Kanske, kanske, hitta en väg tillbaka?
Jag vill vara klok och förstående, vis. Ta det med jämnmod. Låta det följa sin egen egen väg. Men så fungerar det inte. Det tar all min energi och det negativa tar alltid över hur jag än försöker.
Jag behöver nya verktyg, en annan vinkel att se på saken. Därför är jag här.
Hon är en vacker kvinna och hon ler vänligt. Så börjar hon prata, ber om frågor och de kommer.
Hon arbetar efter ett slags schema: the work. Alla frågor besvaras och samtalas om enligt the work.
länk till the work
Man kan skriva ut de här formulären: 'döm din nästa' och fylla i för olika personer och händelser. Vi har fått tre stycken i vår 'portölj'.
Vi ska utgå från en situation vi själva bestämmer och fylla i ett formulär så ärligt vi kan.
De fyra första frågorna är väldigt bra, man skalar bort allt onödigt. Mediterar och ser på situationen utan alla 'om' och 'men'
Sen börjar det bli konstigt (min åsikt). Kanske är det lättare att förstå när hon är närvarande och kan formulera frågorna man ska ställa sig själv. Men om man bara följer formuläret, där tappar jag henne. Förstår inte. Varför ska jag hålla med när min far kallat mig idiot och säga ja, jag är en idiot och mena det? (ett exempel).
Jag vet inte om man behöver vara så hård och okänslig som jag tycker hon är. Väldigt vass mot en del.
De flesta har tydligen arbetat med det själva tidigare, det har inte jag, kanske de är vana vid hennes skarpa kommentarer. Det är ett väldigt intellektuellt sätt att arbeta, inget känslopjunk.
De flesta har mycket svåra saker de brottas med. En man vars fru dog för fem år sedan (gratulerar, säger Katie), en annan vars son vägrar att ha kontakt med hen sedan 20 år, en annan vars barn nyss dött.
En sak jag tar till mig är: my business, your business och Gods business. Känslor föds av tankar. Utan tankar, inga känslor. Dina tankar och känslor är din sak, ditt problem. Mina tankar och känslor är min sak, mitt problem. Allt annat är Guds sak.
Jag har tagit till mig en del och jag ska arbeta med formulären, så långt det känns OK för mig.
Kanske är det bäst att läsa någon av hennes böcker också för att förstå bättre. Kanske har jag inte kommit tillräckligt långt på vägen till upplysning bara.
Jag tycker hennes verktyg till stor del är väldigt bra och jag hade stor nytta av dagen men man behöver inte ge människor blåmärken i själen.
"Om du älskar mig så är det du som älskar, din kärlek. Bra, men det har ingenting mig att göra. Om jag älskar dig så är det min kärlek, min sak. Det har ingenting med dig att göra."
En av de ljuvliga första sommardagarna i år. Parken är full av människor i mogen ålder som väntar i det längsta med att gå in. Ingen under 40 vad jag kan se. Många har en eller flera malas (ett tibetanskt radband med 108 kulor) om halsen eller handleden. Naturligtvis har jag det också :-)
Väl inne på teatern så ser jag askar med näsdukar utplacerade utmed stolsraderna.
Då börjar jag gråta. Igen. Vad som helst triggar det. Dag och natt. Det är därför jag är här.
Sorgen över den förlorade dottern. Hur kan jag hantera den, hur ska jag klara av vreden, sorgen , bitterheten. Jag måste hitta ett sätt att bearbeta det och leva med det. Kanske, kanske, hitta en väg tillbaka?
Jag vill vara klok och förstående, vis. Ta det med jämnmod. Låta det följa sin egen egen väg. Men så fungerar det inte. Det tar all min energi och det negativa tar alltid över hur jag än försöker.
Jag behöver nya verktyg, en annan vinkel att se på saken. Därför är jag här.
Hon är en vacker kvinna och hon ler vänligt. Så börjar hon prata, ber om frågor och de kommer.
Hon arbetar efter ett slags schema: the work. Alla frågor besvaras och samtalas om enligt the work.
länk till the work
Man kan skriva ut de här formulären: 'döm din nästa' och fylla i för olika personer och händelser. Vi har fått tre stycken i vår 'portölj'.
Vi ska utgå från en situation vi själva bestämmer och fylla i ett formulär så ärligt vi kan.
De fyra första frågorna är väldigt bra, man skalar bort allt onödigt. Mediterar och ser på situationen utan alla 'om' och 'men'
Sen börjar det bli konstigt (min åsikt). Kanske är det lättare att förstå när hon är närvarande och kan formulera frågorna man ska ställa sig själv. Men om man bara följer formuläret, där tappar jag henne. Förstår inte. Varför ska jag hålla med när min far kallat mig idiot och säga ja, jag är en idiot och mena det? (ett exempel).
Jag vet inte om man behöver vara så hård och okänslig som jag tycker hon är. Väldigt vass mot en del.
De flesta har tydligen arbetat med det själva tidigare, det har inte jag, kanske de är vana vid hennes skarpa kommentarer. Det är ett väldigt intellektuellt sätt att arbeta, inget känslopjunk.
De flesta har mycket svåra saker de brottas med. En man vars fru dog för fem år sedan (gratulerar, säger Katie), en annan vars son vägrar att ha kontakt med hen sedan 20 år, en annan vars barn nyss dött.
En sak jag tar till mig är: my business, your business och Gods business. Känslor föds av tankar. Utan tankar, inga känslor. Dina tankar och känslor är din sak, ditt problem. Mina tankar och känslor är min sak, mitt problem. Allt annat är Guds sak.
Jag har tagit till mig en del och jag ska arbeta med formulären, så långt det känns OK för mig.
Kanske är det bäst att läsa någon av hennes böcker också för att förstå bättre. Kanske har jag inte kommit tillräckligt långt på vägen till upplysning bara.
Jag tycker hennes verktyg till stor del är väldigt bra och jag hade stor nytta av dagen men man behöver inte ge människor blåmärken i själen.
"Om du älskar mig så är det du som älskar, din kärlek. Bra, men det har ingenting mig att göra. Om jag älskar dig så är det min kärlek, min sak. Det har ingenting med dig att göra."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar