MÅNLIDS HUS

MÅNLIDS HUS
Andas in, andas ut. Livet pågår.

fredag 18 juli 2014

The Core by Steve Taylor




It can take a whole life time to become yourself
years of feeling adrift and alone
trying to be someone you could never be
wearing clothes that don’t fit you
stammering in a language you weren’t meant to speak
trying to pass yourself off as normal
but always feeling clumsy and unnatural
like a stranger pretending to be at home
and knowing that everyone can sense your strangeness and
resents you because you don’t belong.

But slowly, through years of exploration
you see landmarks that you somehow recognize
hear vague whispers that seem to make sense
strangely familiar words, as if you had spoken them yourself
ideas that resonate deep down, as if you already knew them
and slowly, your confidence grows,
and you walk faster, now you sense the right direction
and feel the magnetic pull of home.

And now you begin to excavate,
to peel away the layers of conditioning
to shed the skins of your flimsy, false self
to discard those habits and desires which you absorbed until
you reach the solid rock beneath
the shining molten core of you.
And now there’s no more uncertainty
your path is clear, your course is fixed,
and this bedrock of your being is so solid and stable
that there’s no need for acceptance or belonging
no fear of exclusion or ridicule
and everything you is right and true
and deep and whole with authenticity.

But don’t stop. This is only the half way point –
maybe even just the beginning.
Once you’ve reached the core,
keep exploring, but more subtly
keep excavating, but more delicately
and you’ll keep unearthing new layers, finding new depths
until you reach the point which is no point
where the core dissolves
and the solid rock melts like ice
and the self loses its boundary
and expands to encompass the whole.

A self even stronger and more true
because it’s no self at all.

A self you had to find
so that you could lose it.

 

tisdag 8 juli 2014

Byron Katie workshop

Chinateatern i Berzelii park i Stockholm. Klockan är ½10 på morgonen.
En av de ljuvliga första sommardagarna i år. Parken är full av människor i mogen ålder som väntar i det längsta med att gå in. Ingen under 40 vad jag kan se. Många har en eller flera malas (ett tibetanskt radband med 108 kulor) om halsen eller handleden. Naturligtvis har jag det också :-)

Väl inne på teatern så ser jag askar med näsdukar utplacerade utmed stolsraderna.
Då börjar jag gråta. Igen. Vad som helst triggar det. Dag och natt. Det är därför jag är här.
Sorgen över den förlorade dottern. Hur kan jag hantera den, hur ska jag klara av vreden, sorgen , bitterheten. Jag måste hitta ett sätt att bearbeta det och leva med det. Kanske, kanske, hitta en väg tillbaka?
Jag vill vara klok och förstående, vis. Ta det med jämnmod. Låta det följa sin egen egen väg. Men så fungerar det inte. Det tar all min energi och det negativa tar alltid över hur jag än försöker.
Jag behöver nya verktyg, en annan vinkel att se på saken. Därför är jag här.



Hon är en vacker kvinna och hon ler vänligt. Så börjar hon prata, ber om frågor och de kommer.
Hon arbetar efter ett slags schema: the work. Alla frågor besvaras och samtalas om enligt the work.
länk till the work
Man kan skriva ut de här formulären: 'döm din nästa'  och fylla i för olika personer och händelser. Vi har fått tre stycken i vår 'portölj'.

Vi ska utgå från en situation vi själva bestämmer och fylla i ett formulär så ärligt vi kan.
De fyra första frågorna är väldigt bra, man skalar bort allt onödigt. Mediterar och ser på situationen utan alla 'om' och 'men'
Sen börjar det bli konstigt (min åsikt). Kanske är det lättare att förstå när hon är närvarande och kan formulera frågorna man ska ställa sig själv. Men om man bara följer formuläret, där tappar jag henne. Förstår inte. Varför ska jag hålla med när min far kallat mig idiot och säga ja, jag är en idiot och mena det? (ett exempel).
Jag vet inte om man behöver vara så hård och okänslig som jag tycker hon är. Väldigt vass mot en del.
De flesta har tydligen arbetat med det själva tidigare, det har inte jag, kanske de är vana vid hennes skarpa kommentarer. Det är ett väldigt intellektuellt sätt att arbeta, inget känslopjunk.

De flesta har mycket svåra saker de brottas med. En man vars fru dog för fem år sedan (gratulerar, säger Katie), en annan vars son vägrar att ha kontakt med hen sedan 20 år, en annan vars barn nyss dött.
En sak jag tar till mig är: my business, your business och Gods business. Känslor föds av tankar. Utan tankar, inga känslor. Dina tankar och känslor är din sak, ditt problem. Mina tankar och känslor är min sak, mitt problem. Allt annat är Guds sak.

Jag har tagit till mig en del och jag ska arbeta med formulären, så långt det känns OK för mig.

Kanske är det bäst att läsa någon av hennes böcker också för att förstå bättre. Kanske har jag inte kommit tillräckligt långt på vägen till upplysning bara.

Jag tycker hennes verktyg till stor del är väldigt bra och jag hade stor nytta av dagen men man behöver inte ge människor blåmärken i själen.

"Om du älskar mig så är det du som älskar, din kärlek. Bra, men det har ingenting mig att göra. Om jag älskar dig så är det min kärlek, min sak. Det har ingenting med dig att göra."



måndag 30 juni 2014

Att bli fri.

Det här skrev jag i min gamla blogg för 8 år sen. Det känns lika aktuellt idag:


Jag såg nyss en gammal dokumentär med Leonard Cohen. Han sjöng 'like a bird on a wire'.
Den slutar med orden: jag har försökt, på mitt sätt, bli fri.

När jag var ca 35 år så gick jag igenom en lång svår period av sökande, ångest och depression. Jag som aldrig varit det minsta intresserad av religion eller ens egentligen vetat någonting om det började söka efter något som kunde ge tröst eller åtminstone lättnad.
Hemifrån fick jag med mig en total okunskap (bra!) och ett förakt (inte bra) för religion och religiösa människor. Jag visste inte ens att det fanns religiös, andlig litteratur.
Jag sökte något som kunde hålla mig tryggt när avgrunden kom för nära.

Jag började söka i psykologi- filosofi- och senare spirualistiska böcker.
Betade av healing, kristaller, spriritualism, magi, gudinnetro m.m.
Hamnade i Katolska kyrkan och läste, läste, läste.
Provade på gudstjänster i olika kyrkor, hos Vännerna (kväkarna), liberala katolska kyrkan i Sverige och England. Jag hittade mycket men samtidigt var det inte möjligt.

Alla hade en viss syn jag måste acceptera för att vara med. Vissa dogmer. Och jag upptäckte att jag inte kunde acceptera någon annans mening om vad som är andlighet och hur den ska utövas.
Det var alldeles nödvändigt för mig att hitta ett sätt som var fritt från bestämda regler och trossatser, jag måste själv KÄNNA att det var rätt och fullkomligt sant och alldeles fritt. Fritt att ha fel till och med!

I Liberala katolska kyrkan började jag öva Zen. Det blev mycket zen under åren och det finns fortfarande kvar i mitt liv, men det kändes som om någonting fattades och jag upptäckte att också i zen fanns det dogmer och regler som jag behövde skaka av mig.

Nu har jag hittat Eckhart Tolle och får ut så mycket av det han skriver och säger, jag har förändrats och övar på att fortsätta förändras, på ett sätt som jag tycker om. Där finns inga 'staket'.
Det dyker säkert upp nya källor till andlighet (hoppas jag) och jag tror att alla vi människor har den här längtan och behovet men har svårt att hitta något som känns rätt.

Rumi har sagt: du längtar efter Gud, det är det som är problemet. Det är Gud i dig som längtar!

Jag tror att alla måste vi söka vår egen väg till det som känns rätt, sant och heligt, lita på vår egen känsla, vår egen längtan
För att bli fri.

like a bird on a wire

 "Bird On The Wire"

Like a bird on the wire,
like a drunk in a midnight choir
I have tried in my way to be free.
Like a worm on a hook,
like a knight from some old fashioned book
I have saved all my ribbons for thee.
If I, if I have been unkind,
I hope that you can just let it go by.
If I, if I have been untrue
I hope you know it was never to you.
Like a baby, stillborn,
like a beast with his horn
I have torn everyone who reached out for me.
But I swear by this song
and by all that I have done wrong
I will make it all up to thee.
I saw a beggar leaning on his wooden crutch,
he said to me, "You must not ask for so much."
And a pretty woman leaning in her darkened door,
she cried to me, "Hey, why not ask for more?"

Oh like a bird on the wire,
like a drunk in a midnight choir

I have tried in my way to be free.

fredag 6 juni 2014

Vardagligheter.

Jag har FB detox just nu, väldigt skönt faktiskt. Jag har börjat läsa en bok eftersom jag har tid över!

I förrgår  besiktade jag min 26 år gamla Opel kadett. Dagen innan tvättade jag den noga, dammsög och satte in ny klädsel och nya hjulsidor. Bytte trasiga lampor. Vårpimpad! Den gick igenom utan anmärkning. Fina, duktiga bilen! <3 p="">
Anna, min svarta orpingtonhöna har betett sig konstigt i flera dagar. Kacklat och beskärmat sig, velat ha mitt sällskap. Idag blev jag riktigt orolig när jag hittade henne inne liggande bakom en dörr i hönshuset med huvudet i golvet. Tog in henne i badrummet och satte henne i en bur med mat o vatten under uppsikt. Mycket gnäll och stökande ett par timmar och sen  ETT ÄGG! Ett litet litet jungfruägg! Fina duktiga Anna! <3 nbsp="" p="">Hennes syster la sitt första ägg för tre veckor sen, hon hann lägga ett till innan rävjäveln tog henne :-(
Så nu har jag fyra värpande hönor, mycket stolt! Lilla Irma är inte så gammal, hon kvittrar fortfarande, och tuppen Efraim håller snabbt på att lära sig vad hönor vill. Första försöket blev damsadel-style ovanpå stora Anna som tålmodigt väntade. Men något galande har jag inte hört ännu.

Uppe på Returskänken hade de halva priset när jag kom för att köpa mer sockgarn så jag tog allt de hade, 8 härvor! Superbilliga sockor blir det och jag stickar samma sort hela tiden, de blir fina och jag slipper besväret med att läsa beskrivning.

Lupinerna har börjat blomma. Ja, allt har börjat blomma. Ekarnas löv har fått den fina lysande, ljusgröna färgen de har innan de blir mörkgröna. Det kommer massor av de små klarblå blommorna i gräsmattan, synd att klippa men måste. Smörblommor, doftande kaprifol, syrenerna! Allt på en gång!
Det är så lummigt och vackert så jag hinner inte med.

Trappan har fått sin sommarkostym av blommor i krukor och salladen och tomatplantorna växer.

Någon mer som ser på HBO:s Treme? Jag älskar den serien, sån bra musik och spännande människor, det känns äkta, som det mesta från HBO. Förut tyckte jag den kom för sent på kvällen men nu har jag ordnat med en extern hårddisk till canaldigitalboxen så jag kan spela in program från TV:n, suveränt bra!

Treme trailer
Nästa liv ska jag bo i New Orleans. Före Katrina.







onsdag 26 mars 2014

Bäddjacka

Jag har ca 16 grader i mitt sovrum. Både för att spara el och för att det är skönt att sova i ett svalt rum.
Men innan jag somnar brukar jag ligga nån timme eller två och löser sudoku eller läser något lagom tråkigt. Allt för att inte bli för upptagen av det jag läser så att jag inte känner eller i alla fall ignorerar signalen att nu, nu kan jag somna. Ifall den alls kommer :-(

När jag ligger där så fryser jag om axlar och armar.
Då kommer jag att tänka på mormor och farmor, båda hade de en bäddjacka eller bäddkofta i sängen på kvällen. Mormor hade en enkel sak i någon trevlig pastellfärg medan farmor hade en fin en, stickad i tunt garn med volanger på och sidenband att knyta runt om.

En tid nu har jag letat efter mönster på en stickad bäddjacka men hittar väldigt lite. De jag hittar har inte förstått hur man använder en sån. Mönstren är i boleromodell med kort ärm och öppen fram, 'skön att använda på promenaden en sval kväll'. Bläh!

Jag får hitta på ett mönster själv, kan väl inte vara så svårt? Om man gör den som en enkel kort kofta med knytband istället för knappar (ifall man somnar med den på).

Annars har jag fullt upp med att försöka vara hönsen till lags.
Såga och spika och mäta och göra fel. Börja om och göra fel. Osv.
Ändå duger det inte åt dem. De går fritt ute på dagarna, ligger ute under buskarna, krafsar och pickar efter mask och små skalbaggar av hjärtans lust och vill inte gå in. Framförallt vill de INTE sitta på pinne.
Senaste projektet är att göra en fågelskrämma eftersom havsörnen har upptäckt dem.
Jag fick en hel säck kasserat ullflor av grannen som har spinneri. Det ska jag fylla en klänning med på något snyggt (?) sätt och göra ett huvud av.
Nån dag när jag orkar och har inspiration.

Just idag har jag uppdaterat webbutiken och bökat med den. Inte min grej men det måste göras.
Här är några av mina gullhöns!





























fredag 14 februari 2014

Det blir svårare och svårare att ta mig upp ur sängen på morgnarna. Jag orkar helt enkelt inte! Har ingen lust. Jag funderar först på om jag inte sovit tillräckligt? Det har jag. Är jag deprimerad? Nej. Borde jag gå upp? Nja, jag kan stanna i sängen hela dagen om jag vill. Får man det? Ja, det får man helt buddhistiskt.
Till slut tar jag mig upp i alla fall. Framåt ½12.

I går gick jag till garnaffären och frågade om jag fick lämna tillbaka garnet jag köpt till den rosa tröjan, färgen var liksom mörk och lite deprimerande. Deprimerande tror jag för att det inte blev som jag tänkt mig, en ljus sommartröja. Det blev inte snyggt. Jag hade hunnit ett par decimeter och gillade inte vad jag såg.  Hon var så snäll och tog tillbaka det jag inte använt och så köpte jag ljust ljust rosa alpacka/silke garn, lyxigt! Rev upp det jag stickat med det andra garnet och började om med det nya. Det här blir bra.

'Hem till gården' är riktigt spännande just nu. Det är min favoritstund på dagen. Brunch,  TVsåpa och stickning. Kan det bli mer pensionärsaktigt skönt en gråmulen dag?

När jag var ut till kycklingarna så satt tuppa-pojken kvar uppe på pinnen. Vet inte om han trivdes och gått ner och sen upp igen eller om han missade när de andra gick ner och sen inte kom ihåg hur man gör? Eller så är han som jag och hade ingen lust helt enkelt.

Tror jag ska pumpa upp såpa i flaskor idag och göra lite nytta, bokföringen t.ex. Men sen vore det bra att få lite bröd bakat och en plåt kärleksmums kanske? Och knäckebrödet är också slut.

Till middag blir det lammstek. Tyvärr har jag glömt att köpa grädde och rödvin till sås, hmm, kanske bättre att vänta med steken och handla imorgon och göra gräddsås. Är systemet öppet på lördagar numera? Jag är faktiskt så okunnig :-O



lördag 8 februari 2014

Vad gör man när man vaknar klockan 4 och inte kan somna om? Till att börja med klär jag på mig och tänder i kaminen eftersom det bara är 16 grader varmt inne. Skönt att sova i men inte om man ska vara vaken.
Obehagliga tankar far runt i huvudet och det känns i magen. Jag måste ta itu med en sak som jag gruvat mig för länge.
Jag måste 'göra slut' med en vän. Vi har känt varann några år och har en hel del gemensamt och jag tycker faktiskt genuint om hen. Men.
Hens drivkraft är negativitet och vrede. Ofta en rent aggressiv negativitet och jag dras in i det. Dras ner av det. Reagerar, kanske håller med och blir någon jag inte vill vara. Om det bara vore någon gång ibland, men det är alltid samma sak, alltid börjar vreden glöda och allt ska dras upp och få en omgång igen.
Jodå, jag försöker lätta upp, avleda, prata om något annat, jag har påpekat det och försöker bryta. Det fungerar en kort stund och jag blir ibland beskylld för att vara ansträngt positiv och lojal.
Jag vill inte mer. Men det är ett svårt beslut.
 Har försökt att inte höra av mig. Inte svara på sms eller telefonsamtal. Fungerar inte.
Nu har jag föreslagit att vi ska träffas för att säga det rent ut. Men att säga en sån sak i en offentlig lokal... hen kommer att bli ledsen, kanske arg. Jag är ingen diplomat precis. Det känns inte rätt att göra så.
Den fega utvägen är att skriva ett brev.
Jag är så rädd för konflikter och det här kan bli riktigt obehagligt.
Fy vad livet är jobbigt ibland.

Jag tar gärna emot råd om hur jag ska handskas med den här situationen på ett så bra sätt som möjligt!